Det har varit händelserika veckor. Våren börjar komma, en vän har gått bort, en ny bebis har fötts, jag har träffat kära vänner jag inte sett på länge och projekt nattamningsavvänjning pågår. Intensivt och underbart.
Sorg. Glädje. Maktlöshet. Hopp. Kärlek.
Tänk allt som ryms inom oss människor. Men svårast att förstå, att acceptera, är döden som en del av livet. Vila i frid. Det var alldeles för tidigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar