Vänta eller bara vara?

Häromdan diskuterade jag och några vänner huruvida det är viktigt att komma i tid när man bestämt träff med någon eller om det var helt okej att komma tio minuter för sent. Intressant nog berättade en av dem att hon hört att i Indien ansågs det oförskämt att komma i tid eftersom man då inte gav den andre den välbehövliga pause väntandet innebar. Kanske är det bara en skröna, men oavsett är det ett intressant sätt att se på väntandet. För visst önskar vi ofta att vi fick lite fler pauser i vardagen, stunder att andas ut och göra ingenting?

Så nästa gång du får vänta, blir du frustrerad och otålig eller tar du stunden som en vardagslyx då du får tio minuter över bara för sig själv?