Nöjd och stolt Blodomloppare

Uppvärmning innan loppet igår.

Det gick bra igår! Mycket bättre än förväntat. Jag är så nöjd och stolt över mig själv och vad jag presterat. Blodomloppet var 9,7 km långt och jag sprang på 51.56 minuter, vilket är en klar förbättring av min tidigare mil-tid. Framförallt är jag imponerad av vad jag kan klara av trots att jag varken kände mig speciellt taggad eller i form. Eftersom det bara var andra gången jag sprang så långt och första gången i ett lopp var jag lite orolig att jag gått ut för hårt och att jag inte skulle orka hela vägen. När det var tungt, vilket konstigt nog var främst de första fem kilometrarna, tänkte jag hela tiden "min kropp är tränad till detta, jag orkar detta, det är bara att fortsätta, jag orkar mer än jag tror" - och det gjorde jag ju också. Sen var det ju väldigt skönt att ha någon som var ungefär jämnstark i närheten som jag bara kunde följa när det kändes tungt. 

Men oj, vad trött jag var när jag kom hem. Dessutom fick lilla A hög feber igår och det blev inte många timmar sömn i natt. En powernap och ett par kaffekoppar senare känner jag mig dock som människa igen. En väldigt nöjd och stolt människa!